Kriget i Ukraina har orsakat enorma förluster av liv och tvingat många att fly. Samtidigt har det lett till en accelererad demografisk nedgång som har pågått i flera decennier. Födelsetalen sjunker, dödstalen ökar, och en snabbt åldrande befolkning tär på samhällsstrukturer. Den centrala frågan blir alltmer pressande: vem ska återuppbygga landet när striderna avtar?
Ukraina är ett land där barnens skratt tystnar. I den västukrainska staden Hoshcha står förlossningsavdelningen oftast tom. Antalet födslar har minskat drastiskt, från över 400 för drygt tio år sedan till knappt 139 i år. Så få att avdelningen förlorade sin statliga finansiering efter att ha missat myndigheternas årliga gräns med en enda födsel.
Bakom dessa siffror döljer sig en brutal verklighet. Många män i barnafödande ålder har antingen stupat eller försvunnit vid fronten, och ännu fler är i militära enheter långt från sina familjer. Osäkerheten får många unga par att skjuta upp sina planer på att skaffa barn. ”Det finns ingen stabilitet, ingenting att bygga vidare på,” säger en 21-årig kvinna i Hoshcha till nyhetsbyrån Reuters.
Trots det svåra läget rapporterar läkare i krigsdrabbade områden om fler för tidiga födslar. Stress och rädsla, tillsammans med avbrutna vårdkedjor, drabbar gravida kvinnor hårt. Under ockupationen i Chernihiv tvingades många att föda i källare utan värme och elektricitet, medan bomber föll utanför.
Ukrainas befolkning har krympt från 42 miljoner före invasionen 2022 till under 36 miljoner idag. Prognoserna är dyster; forskare uppskattar att befolkningen kan ha minskat till 25 miljoner år 2051. I Hoshcha-distriktet, som har 24 000 invånare, har över 140 personer dött sedan 2022. En vägg med porträtt av fallna soldater vid stadshuset påminner ständigt om konsekvenserna av kriget.
Den demografiska krisen är tydlig. För varje födelse inträffar idag ungefär tre dödsfall, och den manliga medellivslängden har sjunkit från 65 till 57 år sedan krigets början. Detta är ett tapp utan motstycke i Europa i fredstid.
Emigrationen bidrar starkt till befolkningsminskningen. Nästan sju miljoner, främst kvinnor och barn, har lämnat Ukraina sedan 2022, och många tvekar att återvända. En studie visar att mindre än hälften av de ukrainska flyktingarna i Europa ser en framtid i sitt hemland. Ju längre kriget pågår, desto mer rotar sig nyanlända i sina nya länder.
Samtidigt hålls män mellan 18 och 22 kvar i Ukraina på grund av mobiliseringslagar. När kriget en dag tar slut förväntas en ny våg av utresa bland män i arbetsför ålder, vilket ytterligare kan fördjupa bristen på arbetskraft.
Regeringens egen långsiktiga strategi från 2024 varnar för ett underskott på 4,5 miljoner arbetare inom tio år, särskilt inom byggsektorn, teknik och administrativa yrken. Utan massivt återvändande eller kontrollerad arbetskraftsinvandring kommer landet att sakna den arbetskraft som krävs för återuppbyggnaden.
Ukraina var redan före kriget ett av Europas snabbast åldrande samhällen, och denna utveckling förstärks nu. Andelen personer över 65 år förväntas öka från 17 procent 2020 till 22 procent 2040, samtidigt som antalet barn och personer i arbetsför ålder minskar. Denna obalans hotar pensionssystem, välfärd och den framtida ekonomin.
Trots de dystra utsikterna påpekar demografer att ett mindre Ukraina inte nödvändigtvis är dömt till fattigdom. Länder som Kanada och Luxemburg visar att hög livskvalitet inte kräver en stor befolkning, men det kräver långsiktiga reformer.
Ukraina står idag inför en demografisk vägskäl. Myndigheterna diskuterar incitament för återvändande, bostadsprogram, investeringar i infrastruktur och möjlig immigration från andra länder. Experter varnar dock för att detta är en lång process som kan ta 25–30 år innan situationen stabiliseras.
För familjer som lever mitt i kriget är frågan mer akuten. En lokal tjänsteman i Hoshcha berättar hur hennes man mobiliserades bara dagar efter att hon fick veta att hon var gravid. ”Barnen ger oss hopp,” säger hon. ”Utan dem skulle många förlora viljan att fortsätta.”
Men hoppet är skört. Ett land där skolor stänger, byar töms och födelsetalen rasar riskerar att förlora något som inte kan återuppbyggas med pengar: framtida generationer.
