Wallenbergarnas finansiering har gjort det möjligt för Stegra att fortsätta bygget av ett stålverk i Boden. Trots detta kvarstår betydande utmaningar, särskilt i ljuset av att flera projekt i Europa nu har bromsat in, vilket gör Stegra ännu mer centralt, enligt klimatforskaren Aaron Maltais.
Enligt Stegra bedömer de att de nya medlen, som uppgår till 15 miljarder kronor samt ytterligare 10 miljarder i ett senare skede, ger dem möjlighet att slutföra stålverket. Men innan produktionen av klimatsmart grönt stål kan inledas, finns det flera hinder att övervinna, enligt experter. Ossi Pesämaa, professor i bolagsstyrning vid Luleå Tekniska Universitet, har forskat kring så kallade megaprojekt och påpekar att det finns tecken på att tidsplanen måste ses över. Han är tveksam till att ett färdigt grönt stålverk kommer att stå klart i Boden redan nästa år.
En stor utmaning är marknadsförutsättningarna. Att producera grönt stål kräver stora mängder energi, vilket är kostsamt, samtidigt som priserna på traditionellt stål sjunker. Pesämaa förklarar att målet är att om man lyckas med produktionen av grönt stål, kan man undvika att köpa utsläppsrätter, vilket skulle göra stålpriserna mer konkurrenskraftiga.
Maltais på Stockholm Environment Institute framhäver att EU har skapat gynnsamma förutsättningar för produktion av grönt stål genom bland annat utsläppshandeln och den så kallade gränsjusteringsmekanismen för koldioxid, CBAM. Dessutom har kommissionen föreslagit en industriell accelerator för att öka efterfrågan på stål med lägre utsläpp, särskilt inom offentlig upphandling och fordonssektorn.
Trots dessa insatser kvarstår frågan om dessa åtgärder är tillräckliga för att driva utvecklingen framåt. Maltais konstaterar att flera projekt i Europa som ligger efter Stegra har stött på problem. I Tyskland har flera initiativ stannat av, trots att EU:s villkor anses goda. Forskarna pekar på att tillgången på grön vätgas inte är tillräcklig, att dess kostnad är högre än förväntat och att det finns en överproduktion av stål, vilket pressar priserna.
Det globala målet om netto nollutsläpp till 2050, som Parisavtalet stipulerar, utgör en viktig drivkraft för stålindustrin, som är en av de största koldioxidutsläpparna. Maltais betonar de kortsiktiga utmaningarna, där det krävs en samverkan mellan efterfrågan och tillgång, samt att aktörer måste våga investera i vätgasproduktion.
För att lyckas med den gröna omställningen är det avgörande att de första projekten kan fungera som vägledande exempel.
