Sveriges ambitioner för en grön industriomställning står inför betydande utmaningar och kan försenas med upp till fem år. Detta bedöms av initiativet Fossilfritt Sverige, som lyfter fram politisk otydlighet och global osäkerhet som centrala orsaker. Flera av landets största utsläppare har nu valt att pausa sina miljardfaffärer.
Trots den förväntade försening som drabbar den gröna omställningen, visar statistik från Naturvårdsverket att utsläppen från anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandel (ETS) förväntas minska med 4,3 procent under 2025. Men denna nedgång kan snarare tillskrivas en varm vinter som minskat behovet av fjärrvärme, samt en sjunkande efterfrågan inom industrin på grund av lågkonjunkturen, snarare än tekniska framsteg.
Inom cementindustrin har utsläppen sjunkit med nästan tio procent under det föregående året, vilket beror på en minskad efterfrågan på cement. Även oljeraffinaderierna har minskat sina utsläpp, delvis på grund av att anläggningarna har stått stilla under vissa perioder. Roman Hackl, chef för utsläppshandelsenheten på Naturvårdsverket, betonar att den nuvarande minskningen inte är ett resultat av en kraftfull grön omställning.
Under samma period har utsläppen från flyget ökat med 3,9 procent, vilket motsvarar 120 000 ton. Detta förklaras av att flygresandet inom EU har ökat. Utsläppen är nu på den högsta nivån sedan flyget inkluderades i utsläppshandeln 2012. En nyhet för i år är att EU har slutat dela ut gratis utsläppsrätter till flygbolagen, vilket innebär att flygbolagen nu måste köpa in samtliga utsläppsrätter själva.
Enligt Svante Axelsson, som är nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, riskerar flera av de största utsläpparnas klimatinitiativ att skjutas på framtiden med tre till fem år. Han menar att detta delvis beror på det turbulenta världsläget och otydliga politiska besked. Axelsson pekar på Heidelberg Materials fabrik i Slite som ett tydligt exempel på detta, där företaget har pausat en planerad miljardinvestering i koldioxidinfångning.
Trots dessa utmaningar finns det även positiva tecken, som SSAB, som har påskyndat sin omställning och planerar att börja producera fossilfritt stål redan 2030 istället för 2045. Detta förväntas minska Sveriges totala territoriella utsläpp med tio procent.
Axelsson framhåller att den pågående diskussionen om klimatpolitiken är avgörande för framtiden. Han varnar för att en kortsiktig syn kan skada EU:s konkurrenskraft och påpekar att det är en global kapplöpning där Sverige måste ligga i framkant.
Årets utsläppssiffror visar att de tio största utsläpparna i Sverige, som gemensamt står för en femtedel av landets totala utsläpp, ligger kvar på ungefär samma nivåer som tidigare. Topp tre utsläppare är fortfarande SSAB, Preem (numera VaroPreem) och Heidelberg Materials.
Det är tydligt att den svenska industrins klimatomställning står inför en kritisk period, där beslut, investeringar och politiska riktlinjer kommer att spela en avgörande roll för framtiden.
