Sveriges gröna industriomställning kan komma att dröja upp till fem år, enligt regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige. Orsakerna anges vara politisk otydlighet och ett osäkert omvärldsläge, vilket har lett till att flera av landets största utsläppare har valt att pausa sina miljardinvesteringar.
Trots att omställningen ser ut att försenas, visar ny statistik från Naturvårdsverket att utsläppen från de anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandel (ETS1) sjönk med 4,3 procent under 2025. Minskningen beror dock inte på teknologiska framsteg, utan snarare på en mild vinter som minskat behovet av fjärrvärme samt en minskad efterfrågan inom industrin på grund av lågkonjunkturen.
Inom cementindustrin minskade utsläppen med nästan tio procent under det föregående året, främst på grund av lägre efterfrågan på cement. Även oljeraffinaderierna redovisade lägre utsläpp, vilket berodde på att vissa anläggningar har stått stilla under perioder. Roman Hackl, chef för utsläppshandelsenheten på Naturvårdsverket, påpekar att minskningen inte är ett resultat av en kraftfull grön omställning.
Samtidigt visar flygsektorn en ökning av utsläppen med 3,9 procent, vilket motsvarar 120 000 ton. Detta beror på ett ökat flygresande inom hela EU, och i år har EU helt avskaffat gratis utsläppsrätter för flygbolagen. Hackl förklarar att flygbolagen nu måste köpa sina utsläppsrätter, vilket ger en starkare prissignal och kan påverka biljettpriserna.
Enligt Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, riskerar klimatåtgärder från de största utsläpparna att bli fördröjda med tre till fem år. Axelsson framhäver det turbulenta världsläget och otydliga politiska besked som centrala faktorer. Han nämner cementtillverkaren Heidelberg Materials och deras fabrik i Slite som ett exempel på en pausad miljardinvestering i koldioxidinfångning.
Trots dessa utmaningar finns det även positiva exempel. SSAB, som är den största utsläpparen i Sverige, har tidigarelagt sin omställning och planerar att börja producera fossilfritt stål redan 2030, istället för det tidigare planerade 2045. Denna förändring förväntas minska Sveriges totala territoriella utsläpp med tio procent.
Axelsson påpekar att det är en global kapplöpning där EU:s klimatpolitik riskerar att göra regionen mindre konkurrenskraftig. Han varnar för att kortsiktigt tänkande kan leda till att Europa tappar marknadsandelar till länder som Kina.
Enligt årets utsläppssiffror ligger de tio största utsläpparna i Sverige kvar på liknande nivåer som tidigare. Topp tre på listan är fortsatt SSAB i Luleå, Preem och Heidelberg Materials.
Fakta: De 10 största utsläpparna i Sverige 2025: 1) SSAB, Luleå – 2 882 766 ton 2) SSAB, Oxelösund – 1 537 703 ton 3) VAROPreems raffinaderi, Lysekil – 1 259 732 ton 4) Heidelberg Materials (Slitefabriken), Gotland – 1 227 364 ton 5) Borealis Krackeranläggningen, Stenungsund – 585 134 ton 6) St1 Refinery, Göteborg – 577 518 ton 7) VAROPreems raffinaderi, Göteborg – 547 207 ton 8) LKAB, Kiruna – 423 570 ton 9) Gärstadverket (Tekniska verken), Linköping – 324 458 ton 10) Högdalenverket (Stockholm Exergi), Stockholm – 306 800 ton.
