Skandalsponsring och naivitet i västerländska idrottsförbund väcker ilska
Anna-Lena Laurén riktar hård kritik mot västerländska demokratier som okritiskt accepterar diktaturers sponsoravtal och PR-kalibrering. Hon pekar ut länder som Azerbajdzjan, Förenade Arabemiraten och Ryssland som experter på att köpa sig legitimitet, något som sker med västerländska demokratiers goda minne – eller avslappnade passivitet.
I fokus står bland annat Svenska skidförbundet som under världscuptävlingen i mars lät bakgrundsreklam från diktaturen Azerbajdzjan pryda slalombackarna i Gällivare. Trots kritik valde förbundet att försvara samarbetet. ”Vi står för de demokratiska värderingarna och processerna”, sade Tobias Fellman, nationell chef för alpint och skicross. Samtidigt ignorerade man faktumet att Azerbajdzjan är känt för tortyr, fängslanden av journalister och förbud mot demonstrationer.
Denna veckan skrev dessutom det internationella skidförbundet FIS under ett femårigt sponsoravtal med Azerbajdzjans statliga turistbyrå, vilket ytterligare cementerar diktaturens fotfäste i internationell idrott. Laurén understryker hur diktaturer medvetet jagar efter nyttiga idioter inom idrottsvärlden för att stärka sin image – något som västvärldens idrottsledare gång på gång går på.
Skandaler har även drabbat andra områden. I fjol tvingades arrangörerna av Falsterbo Horse Show backa efter sponsoravtal med kungafamiljen i Abu Dhabi. Sponsoravtalet, som gav namnet Al Shira’aa Horse Show, revs efter massiv kritik och avbokningar av andra finansiärer. En kostsam och onödig lärdom för arrangörerna som hade kunnat undvikas med grundlig research.
Laurén poängterar att oljediktaturerna samtidigt redan har etablerade arenor, främst inom fotbollen. Exempelvis flyttades fotbolls-VM 2022 till vintern för att spelas i Qatars extremvärme, utan större protester. Efter flera superstjärnors övergångar till saudiska ligor, trots tomma läktare och medioker kvalitet, bevisas den kommersiella förmågan hos diktaturerna att köpa sig sportvärldens lojalitet.
En särskilt tydlig bild av diktaturernas påverkan gavs under fotbolls-VM i Moskva 2018, då Rysslands president Vladimir Putin syntes strålande nöjd i Luzjniki-stadionens VIP-loge tillsammans med FIFA-ordföranden Gianni Infantino och Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman, bara fyra år innan Rysslands invasion av Ukraina började.
Problemet är inte diktaturerna själva – det är västerländska demokratier som slätar över och accepterar sponsring från regimer med usla människorättslistor, konstaterar Laurén. Hon ifrågasätter varför västvärldens idrottsledare alltid blir förvånade över legitim kritik när de ingår lukrativa men moraliskt tveksamma avtal. Den verkliga övertygelsen om demokratins och rättvisans värde prövas först när det kostar något.
Med den senaste utvecklingen är det tydligt att sponsring från diktaturer tränger allt djupare in i svensk och internationell idrott – något som sätter press på ansvariga att agera snarast för att undvika ytterligare moraliska skandaler och legitimitetsförluster.
Lauréns analys är en varningsklocka för svenska och västerländska myndigheter, förbund och sponsorer: Att stå upp för demokratiska värderingar kräver mod – annars blir man bara en nyttig idiot för diktaturernas agenda.
