Erfarenheterna är tydliga – när stater drabbas av militär intervention resulterar det inte bara i ett maktvakuum, utan också i massmigration. Skulle situationen i och kring Iran eskalera till ett utdraget krig med en amerikansk invasion, riskerar Europa – och särskilt länder som Sverige – att återigen bli en slutdestination för en migrantvåg av betydande proportioner.
Frågan handlar inte om huruvida det kommer att ske, utan snarare om hur omfattande effekterna kan bli. När USA invaderade Irak 2003 ledde det till en statskollaps och sekteristiskt våld, vilket tvingade miljontals människor på flykt. Liknande mönster sågs efter den amerikanskt ledda interventionen i Libyen 2011 och under USAs långvariga krig i Afghanistan.
Trots att USA är snabba med militär intervention, tar de ofta inte ansvar för de migrantströmmar som följer dessa operationer. Tidigare president Trump har skärpt invandringspolitiken, vilket gör att migranter orsakade av amerikanska militära insatser riskerar att hamna på andra länders bord.
Exempelvis vittnade Anders Lago, tidigare kommunalråd i Södertälje, 2008 inför den amerikanska kongressen om att hans kommun tog emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Tidigare finansminister Anders Borg har också påpekat att Sverige tar emot många migranter på grund av konflikter där USA varit involverade.
Iran står ut i detta sammanhang på grund av sin storlek och befolkning, som uppgår till cirka 90 miljoner människor. Landet har en komplex etnisk sammansättning, med perser som den största gruppen, men också stora minoriteter som azerer, kurder och balucher. En destabilisering i Iran skulle sannolikt skapa en kedjereaktion av interna maktstrider och etniska konflikter, vilket skulle leda till massflykt till grannländer som Turkiet och vidare mot Europa.
Även om det är svårt att exakt förutsäga volymerna av potentiella flyktingar kan vi se tillbaka på tidigare konflikter. Kriget i Syrien skapade över 5 miljoner migranter utanför landets gränser, medan Irakkriget också ledde till flera miljoner människor på flykt, varav hundratusentals tog sig till Europa.
Om mellan 5 och 10 procent av Irans befolkning skulle tvingas på flykt, skulle det innebära mellan 4,5 och 9 miljoner människor. Även om inte alla skulle komma till Europa, skulle en femtedel till en tredjedel fortfarande innebära mellan 1 och 3 miljoner människor.
Sverige har historiskt sett tagit emot en oproportionerligt stor andel av flyktingar under tidigare kriser. Under migrantkaoset 2015 kom omkring 12–13 procent av alla asylsökande i EU till Sverige, trots att landet endast har knappt 2 procent av unionens befolkning.
Om detta mönster upprepas i ett värsta, men realistiskt, scenario där Europa tar emot 2 miljoner migranter, kan Sveriges andel hamna på mellan 200 000 och 250 000 personer per år i händelse av ett utdraget krig.
Utöver detta kan anhöriginvandring, som ofta underskattas, fördubbla antalet migranter. Historiskt har varje asylsökande lett till ytterligare en halv till en person genom familjeanknytning, vilket innebär att 200 000 flyktingar i praktiken kan bli mellan 300 000 och 400 000 människor totalt.
Det är också värt att notera att Sverige idag har stramat åt reglerna för asylinvandring, men antalet utfärdade uppehållstillstånd förblir högt på grund av anhöriginvandring kopplad till tidigare års asylanter.
En annan aspekt av Iran är att en relativt stor del av befolkningen har en hög utbildning. Den första migrationsvågen tenderar att bestå av resursstarka och välutbildade grupper som snabbt kan lämna landet. Med tiden breddas dock migrationen och inkluderar även personer med lägre utbildning och svagare förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden i mottagarländer.
EU:s svar på en potentiell migrantkris från Iran kommer sannolikt att vara splittrat. Flera östeuropeiska länder har redan visat sig villiga att stänga sina gränser, vilket skulle leda till ökat tryck på västeuropeiska länder som Sverige och Tyskland.
Sverige har en betydande iransk diaspora, vilket kan göra landet till en attraktiv destination för flyktingar. Politiken kring invandring blir avgörande; en sträng politik kan dämpa inflödet, medan en mer liberal hållning kan leda till ökat antal asylsökande.
Det är avgörande att Sverige och övriga europeiska länder förbereder sig för de potentiella konsekvenserna av en konflikt i Iran. Historiska erfarenheter visar att det är de som bär den tyngsta bördan av de kriser som uppstår i regionen.
