Runtom i vårat avlånga lands klassrum, är Svenska ett av de mest profilerande ämnena. Förståeligt, med tanke på att det är bra att kunna tala nationens språk väl. En av de mest grundläggande aspekterna av alla språk är stavningen av ord. Grammatik och böjelser i all ära, men det är stavningen som bör sitta likt ett smäck!
Det kan dock inte alltid vara så lätt. När använder man en stavelse i stället för en annan? I den här artikeln skall vi ta en närmre titt på hur man stavar ut ”imorgon”. Stavas det så, eller bör det vara särskrivet likt ”i morgon”? Svaren ges nedan! Mot skolbänken!
Hur blir följande dag?
Att få det rättstavat med ord är en kontinuerlig kamp med konventionella tolkningar av språk. Det skall vara korrekt både grammatiskt som i bokstavsföljden. Eller behöver det vara det? Stavelser kan liknas med dialekter, det viktigaste är att det är förståeligt vilket ord man vill få fram i sin text. Att allt skall vara likt ett uppslagsverk, bör inte alltid vara nödvändigt.
Ord kan ibland vara komplicerade ting att få till. Vissa av dem tycks inte följa några som helst av de regler vi lärt oss i skolan. Att utröna vad som är rätt eller fel när det kommer till stavelser av ord blir än mer komplicerat med tanke på att vi svenskar, likt i stort sätt alla andra folkslag på jorden, har två språk att hanteras med. Talspråk och skriftspråk må båda finna sin grund i samma lingvistiska grupp, dock skiljer de sig ganska så markant från varandra i vissa aspekter.
Hur vi talar är inte alltid hur vi skriver, och vice versa. Med två grenar av ett språk, kan det ibland bli en liten labyrint att navigera sig fram i text, särskilt när det kommer till den moderna tidens kommunikationssätt. Chattande och korta textmeddelanden har eliminerat äldre dagars krav på grammatisk korrekthet likt dem i långa brev. Nu skriver vi likt vi talar, för att hålla en så verbal konversation som möjligt även i textform.
Särskrivning eller ej
En av de aspekter av svenskan som blivit märkbart påverkad av våra nya kommunikationsmetoder är vare sig ett ord bör vara särskrivet eller ej. När skall bokstäverna separeras, eller när bör de sitta ihop i ett ord? Det här är stavningar som oftast blir lite konfunderande att lista ut, särskilt när man kommer från en skrivningserfarenhet som mestadels baseras på sms och dylikt.
Vad vi lär oss när vi pluggar Svenska i skolan är att vi nordbor vanligtvis inte särskriver ord. Det här är ett av de karaktäristiska dragen som vårt språk delar med tillexempel tyska. Detta skiljer oss även från engelskan, där särskrivning är en betydligt vanligare förekomst.
När två ord som i sig står på egna ben skall användas för att beskriva något, brukar vi här i Sverige sätta ihop dem, som exempel en förare på en buss. Detta på svenska blir till ”busschaufför”. Var för sig beskriver orden något annat, tillsammans blir det dock ett mer specifik ord.
Engelsmännen väljer dock att hålla dessa två ord separerade, även när de används till att beskriva endast ett ord. För dem stavas det inte ”busdriver”, utan de sätter ett mellanrum och låter orden behålla sin självständighet: ”bus driver”. Detta är som sagt återkommande i det anglosaxiska språket, och en av de grammatiska skillnader vi finner mellan engelskan och vårt svenska språk.
I morgon
Den här lilla artikeln handlar om hur man i Sverige skall stava i morgon. Det bör först och främst sägas att oavsett om man har ett mellanrum mellan ”i” och ”morgon” eller ej, så är det högst förståeligt vad man vill ha sagt. Den vare sig den följande meningen ”Jag har en tandläkartid i morgon” stavas med ett sammansatt eller separerat ord med hänvisning till när tandläkartiden är spelar ingen större roll ur ett förståndsperspektiv.
Folk förstår helt enkelt vad man vill ha sagt, vare sig det här ordet är särskrivet eller ej. Det är dock den första stavningen, med ett mellanrum, som är den korrekta. Detta gör stavningen av ”i morgon” inte mindre komplicerad att komma underfund med, då ordet bryter mot de regler som vi lärt oss med sin särskrivning. Än mer komplicerat blir det med tanke på att på den här punkten så stavar engelsmännen sin motsvarighet som sammansatt: ”tomorrow”.
Det blir alltså ingen lätt affär att få det rätt. Som vi även kommer att diskutera lite närmre nu här nedan, är det inte alltför viktigt heller när det kommer till stavningen av ordet, eller i det här fallet orden.
Experterna: Ingen större fara med ”imorgon”
De som är kunniga om språk, så kallade språkvetare, har för vana att vilja utbilda folket i hur man talar och skriver korrekt. Det här är deras kall, och de tar sin lingvistik på största allvar. Dock är dessa personer inte helt omedgörliga, då även de ser utvecklingen av språket som någonting naturligt. Med nya generationer och nya kommunikationssätt, kommer svenskan som språk att sakta men säkert utvecklas.
Det här är inget nytt. Vi stavar till exempel inte längre våra ord som börjar med bokstaven ”v” även med ett ”h”. Meningen ”Hvad vill du?” är ett skrivsätt som vi lämnat bakom oss i 1800-talets texter. Detta tack vare att talspråket blev alltmer konventionellt att bruka även i skrift, och ”h” ansågs vara onödigt att bevara.
Detsamma gäller även för ”i morgon” och ”imorgon”. I dag så har vi till hands en mängd olika teknologiska hjälpmedel för att få saker och ting rättstavat. Vare sig man skriver i ett Word-dokument eller har en automatisk korrigeringsfunktion på mobiltelefonen, försöker dessa applikationer se till att våra texter kommer ut i någorlunda förståelig form. Vad man märker med dessa dock, är att de inte gör skillnad på vare sig ”i morgon” är särskrivet eller ej.
Det finns betydligt större problem när det kommer till stavningen av vissa ord än diskussionen hur ”i morgon” skall skrivas ut. Ingen tycks vara särskilt bekymrad över hur du stavar fram detta ord, vilket tyder på att sammansättningen ”imorgon” vid det här laget mer eller mindre är en del av det vardagliga svenska språket. Så, för att sammanfatta vilken stavning som är den rätta: ”i morgon” är den konventionella stavningen, dock är ”imorgon” likaväl accepterat!